Bröllopsresan för dig som söker äventyr

"There’s more to see than can ever be seen, more to do than can ever be done". Versen från Lejonkungens mest populära låt sätter verkligen ord på denna resa. Afrika. Tanzania. Världsdelen/landet där det bjuds på så mycket att uppleva att det på något sätt känns som om man kunde spendera en livstid där utan att ha fått vara med om hälften. Samtidigt som det känns som att komma hem, som om allt är så självklart på något sätt. Är ni ute efter en spektakulär bröllopsresa som ni kommer minnas för resten av livet är detta artikeln för er..

Text: Anna Storm  Foto: Anna Storm

Afrika är verkligen vaggan till liv.
Det märks på människornas sätt att vara ett med naturen, på deras sätt att springa barfota på brännhet asfalt eller på stigar fulla av grus och hårda rötter. Det märks på djuren, på deras sätt att röra sig ljudlöst över savannen. Det märks på himlen, som varje natt tycks tindra likt en sjö av diamanter med alla sina stjärnor. Och det märks på språket. Här är inget slumpmässigt namnsatt. Nej, gnu heter gnu eftersom det är så djuren låter när de kommunicerar med varandra. Träden heter Sausage tree eftersom frukterna ser ut som korvar. Byar heter namn som myggornas flod eftersom risfälten i byn kräver mycket vatten och varje år lockar till sig miljontals mygg. Här har allt en mening, en betydelse, en förklaring.

Att resa till Tanzania på bröllopsresa är en resa utan dess like. Fyllt av spektakulära upplevelser, äventyr och magiska ögonblick är det något som ni kommer ha glädje av resten av livet. Jag besökte landet för att ta resa på om det verkligen var så fantastiskt som alla säger. Och jag? jag älskade det. Älskade att bli hänförd var femte minut och kände en sådan respekt för landet, för människorna och för djuren. Respekt blandat med förundran. Förundran över hur olika platser på vår planet ser ut. Både kulturellt, ekonomiskt, mänskligt, åsiktsmässigt och inte minst märktes det på naturen, på djuren, havet och maten.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna resa; men jag kommer fatta mig kort och dela upp min resa lite grann. Delar upp den i delar, berättar om de nationalparker vi besökte, vad vi gjorde och inte minst; vad vi såg.

Lake Manyara.
Efter en restid på närmare tjugo timmar landade vi på Kilimanjaro Airport sent på kvällen. Och efter transfer och en natts välbehövlig sömn på hotellet i Arusha gick vi upp tidigt morgonen därpå och mötte upp killen som skulle vara vår guide under hela safarin. Och vi började vår resa mot den första nationalparken, Lake Manyara.

Väl framme i parken kändes det som hämtat ur Jurrasic Park. Höga berg blandades med snårig skog, slingriga vägar och en fuktig hetta. Och jag lovar att jag inte skulle blivit minsta förvånad om det plötsligt skulle dyka upp en T-rex, Triceratops eller KingKong heller för den delen. Hela landskapet andades mystik. Och även fast vi varken fick se KingKong eller en Triceratops fick vi se så ofantligt mycket djur. Babianer blandades med diademmarkattor, fåglar i alla dess färger, vattenbufflar, ormar, giraffer, zebror och vårtsvin. Ni kan tänka er att kameran gick varm. Jag antar att vi betedde oss som klassiska turister som drog fram kameran varenda gång vi fick syn på en babian (bara för att fem minuter senare inte ens reagera på dem om de så började klättra på bilen). Ni förstår, djuren överväldigar en, på något sätt. De.är.så.många. Och känslan av att se stora fält fulla av babianer, vårtsvin, gnuer och giraffer får i alla fall mig att nypa mig i armen och undra om jag inte slungats rakt in under en inspelning av Lejonkungen.

Lunchen? Ja den intogs vid ett bord mitt ute på savannen och medan vår guide mumsade i sig innehållet i sin lunchbox kunde jag inte låta bli att snegla mig över axeln och mot den flock vattenbufflar som befann sig bara 100 meter bort. Känslan av att sitta mitt ute i det vilda? Både skräckblandad och euforisk på samma gång.

Upprymda och trötta var det sedan dags för oss att åka till vår Lodge för kvällen. Första natten på safari bodde vi i Bungalows på Bouganvilla Lodge och på natten drömde jag om både giraffer och lejon.

Serengeti Nationalpark.
Tidigt på morgonen blev vi upphämtade av vår guide. Att ha samma guide under hela safarin var verkligen något att värdesätta. Och vi började dagen med någon timmes körning längs bergskedjan på Ngorongoro kratern där dimman låg tät och massajer blandades med zebror och getter kom vi fram till Serengeti Nationalpark. Vackra, fina Serengeti. Nationalparken har fått sitt namn efter Masajernas ord Serengit som betyder Endless Plains. Och det var precis vad det var – oändligt.

Vet ni vad en gnu är? Ja? Ja. Det visste jag också innan vi kom dit. Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att vi fick se så många. Längs vägarna, på de öppna fälten, bland träd och buskar, ja vi såg hundratusentals gnuer, för att inte tala om miljoner. Och det var en häpnadsväckande känsla att se dessa hjordar ströva fram. Utöver miljontals gnuer fick vi även under denna dag bevittna zebror, giraffer, lejon, geparder, örnar, vattenbufflar, elefanter, flodhästar, krokodiler, storkar, leoparder, gaseller, gamar, vildhundar, hyenor. Ja, listan kan (precis som själva landskapet) göras oändlig.

Och efter en hel dags körning var det dags att åka till The Camp. Stället där vi skulle tillbringa våra nätter, mitt ute i savannen. Och på vårt Camp var tälten stora, sängarna hade myggnät och de människor som var stationerade på camp:et kokade vatten åt en om man ville ta en dusch och så fanns det ett matsalstält där det serverades frukost och middag på kvällarna. Och vilken upplevelse det var att sova i tälten! Hela natten hörde vi hyenor, lejon, zebror och gnuer. Gnuer som rev av gräs och tuggade precis vid tältväggen, en upplevelse som gjorde att man kände sig som ett med naturen och som är svår att överträffa.

Ngorongoro kratern.
Sista dagen på vår safari och på schemat stod Ngorongoro kratern. Denna morgon gick vi upp tidigt och började färden medan vi beundrade ett Serengeti i soluppgång. Och efter någon timmes körning kom vi fram till den jättelika kratern och efter en stunds bilåkande längs toppen på den började vi ta oss ner. Serengeti bjöd verkligen på mer än vi någonsin kunnat hoppas på, men det var ett djur vi hade kvar på vår lista. Ett djur av The Big Five. Noshörningen.

I den jättelika kratern skulle det finnas 26 st noshörningar. 26 st och de skulle vara mycket svåra att se. Inte på grund av sin storlek, nej de är stora, men på grund av dess skygghet. Men vi? Ja, vi fick se 5(!) stycken. Alltså, vilka magnifika djur. Att se dem vandra över marken två och två, bredvid både elefanter och lejon gjorde att vi stannade bilen och stod stilla i nästan en timme. Ja, till och med vår guide var förvånad över att se dem så han rotade fram sin gamla kamera och knäppte av några bilder, han också.

Och så kunde vi pricka av även noshörning på vår lista och lyckan var fulländad.

TANZANIA
Stora delar av Tanzania är täckta av grässavann med spridd trädvegetation, bland annat akacior och andra trädarter inom ärtväxtfamiljen. Olika typer av skog i större och mindre bestånd är spridda över den största delen av landet. Ovanför trädgränsen återfinns gräsängar, och i nederbördsfattiga områden alpin öken.

Tanzania har ett rikt djurliv med omkring 320 däggdjursarter och 1 000 observerade fågelarter. Elefant, flodhäst, kafferbuffel, lejon och leopard, finns i de flesta av nationalparkerna, och giraff, zebra, antiloper och fläckig hyena är vanliga.